Hur blir det sen då?
Innan Maximilian kom funderade jag mycket över hur det skulle vara att få barn och bli förälder. Jag kunde inte förstå varför ingen bara kunde berätta. Han har varit väldigt snäll och lättsam första 1,5 året. Det är först nu han börjar tests gränser och vara ganska bestämd till och från.
Nu borde det ju inte vara så svårt att förstå hur det blir med två barn. Men det är det. Jag förstår ju att det blir mer och mindre av allt, mindre sömn, mindre egentid, mer stress och så.
Kan jag verkligen få en till kille som är lika fin och underbar som M. Tänker hela tiden på att han kanske får allt som M inte hade. Kolik, krupp, vara vaken med 1tim mellanrum på nätterna, inte vilja amma mm.
Å va jag krånglar till det... Inget sånt går ju att styra över. Det blir som det blir. Vilket fall som hellst kommer han vara lika älskad som storebror. Har jag tur kanske det tom blir lättare med honom, eftersom jag kan vara lite lugnare den här gången när jag vet vad som väntar.
Bara vänta och se.
