Barnen i centrum
Vi har gått in i v 24 nu. Tiden bara flyger fram. Lillkotten är väldigt livlig, sparkar så det syns på utsidan av magen.
Maximilian brukar dra upp min tröja och pussa, krama och säga hej till magen. Så gulligt.
I helgen när vi va på julbord och 30års kalas, fick jag höra om flera par som försöker skaffa antingen första eller andra barnet. Det är inte alltid så lätt som man skulle vilja. Det kan ta lång tid, bli missfall och ibland måste man ta hjälp. Jag fick nästan dåligt samvete när jag satt där med min jäsande mage. Vill ju så gärna att alla ska få barn och uppleva den lycka som de för med sig. Jag blir så arg när man hör om de som inte skyddar sig och använder i princip abort som prev medel. Spec när det finns så många som nästan skulle göra vad som hellst för att få ett barn.
