Den stora saknaden
Nu har jag jobbat i 5 dagar. Det kändes helt ok tills idag... Då kom det in en kund med sin son på 12 mån som va ganska lik Maximilian å dessutom lät han lite som honom när han bubblade för fullt. Jag höll på å börja storböla. Har aldrig saknat honom så mycket som då, blev tvungen å ringa hem för att få prata med han lite. Hade faktiskt lite dåligt samvete innan för att det har gått så bra på jobbet å jag inte har tänkt å längtat så mycket efter min lilla plutt. Att dom va där i typ en halv tim gjorde att så fort han lät så hoppa jag till å trodde det va M.
På bara dom här dagarna tycker jag att det har hänt tusen saker i M:s utveckling. Man skulle kunna tro att han växt en dm, räckvidden är nu enorm. Snackar hela tiden. Han har lärt sig smacka å blinka. Gå i sidled vid tex tv bänken. Släppa händerna ibland när han står å leker mm. Snart flyttar han väl hemifrån...
