Skillnad
Jag såg ett youtubeklipp med Betnér för ett tag sen. Där pratade han om att det inte alls är konstigt att tjejer å killar beter sig olika. Han menade på att redan när våra bubbisar är små så behandlar vi dem på olika sätt. Om en tjej ramlar så springer vi fram direkt å frågar hur det gick å om hon gjorde sig illa. När hon slutat gråta så erbjuder vi att leka lite med dockan. Kanske ta hand om den lite, laga mat å klä på kläder. Men om en kille ramlar så är det annat ljud i skällan. Äh, det där va inte så farligt. Upp igen. Kom så kör vi lite traktor å bygger lite lego.
Jag hoppas å tror att det inte generaliseras så på riktigt. Men jag kan endå se lite sanning i det.
När Maximilian vurpar eller slår sig på något sett så springer jag inte fram direkt. Väntar lite å ser om han blir ledsen eller ej. Om han blir det så tröstar jag givetvis honom. Men annars så är det bara å köra på som vanligt.
Tänker lite på dom där tanterna med små hundar. Om dom möter en större hund åker ofta den lilla trasselsudden upp i famnen. Då har man ju verkligen förstärkt att det va en jätte läskig situation. Kom här så ska jag skydda dig.
Jag känner att barn fungerar på samma sätt.
Men om jag skulle få ett till barn, en flicka. Då ska jag göra allt för att inte hamna i behandla flickor/pojkar olika träsket. Slå mig på fingrarna då.
Maximilian älskar bilar å har hur många som hellst. Men på födelsedagen fick han en docka å den brukar han släpa runt på å leka med oxå. Vill att det ska finnas valmöjligheter.
